förlossnings berättelse

Har fått många som velat läsa om förlossnings berättelse så här har vi den ni som inte vill läsa om hur otäckt de är att föra barn behöver inte läsa!  ;)

Förlossningsberättelse

 född i vecka 36+6

Elsa Margareta Amanda Andersson

20 januari 2012

Början på veckan var jag kass i magen och hade som ”mens värk” flera dagar innan.

Torsdagen 19/1 gick vattnet kl 23.00 vilket jag inte riktigt förstod då jag trodde det skulle va mycket mer som skulle komma ut men jag trodde det var extra mycket flytningar och tog en binda på mig och gick å la mig och somnade.

Vaknar  runt ett på natten av första värken förstod inte riktigt vad jag hade vaknat av och försökte somna om men ca 10-15 min senare innan jag hann somna om så kom nästa värk. Det fortsatte så här och kom en värk va 10 min ungefär låg vaken någon timme och funderade på om det var dags eller vad som hände med mig. Väckte Pierre och han fick hämta en Alvedon till mig.

Hjälpte inget att ta en sådan å värkarna blev kraftigare å kraftigare.

Klockan 4 gav ja upp av att ja skulle kunna somna om å gick upp ur sängen och gick ner till soffan å tvn så Pierre kunde få sova lite.

Värkarna kom med ca 5-6 min mellanrum och jag börjar leta fram min vete kudde som jag hade gömt i något köks skåp viste jag så jag börjar leta efter den klätra på stolar upp å ner va väl de sista ja skulle gjort just då men jag är ju som jag är ;) Värmde den och la den på ryggen men de var inte mycket hjälp.

När värkarna kom så hade jag sjukt ont och kunde värken sitta ligga eller stå upp så stod framåtlutad och väntade på att de skulle gå över. Minns att ja tänke att det måste väl ändå va dags nu inte ska man ha så här ont utan att de händer något.

Vid 5 tiden var de 4 minuter mellanrum och jag började fundera på hur tät de skulle komma innan jag skulle ringa förlossningen. Skrev sms med Sofia som var uppe å ammade sin dotter Emilia och och tyckte det var dags å  ringa haha

Så vid 6 tiden gick ja upp igen och tog en dusch men värkarna kom så tätt nu att de inte var så lätt att duscha heller då ja inte viste var ja skulle ta vägen när en värk kom. Väckte Pierre igen och sa att de troligen är dags nu (då jag ännu inte var säker på om de var på gång ) hur vet man liksom hur de ska kännas första gången ;) så ja ringde förlossningen och de sa ja skulle komma in.

Packade färdigt bb väskan då ja inte hade gjort de än (typiskt mig)

Färden till BB var fruktansvärd hade så ont när värkarna kom och inte kunde röra speciells mycket på mig i bilen liksom.

7.30 kommer ja till förlossning och de sätter CTG som ja skulle sitta med i ca 30 min hade så ont att de var de längsta 30 min i mitt liv!

8.30 får på mig sjukrocken och får lägga mig i sängen vilken lättnad lustgasen blev min bästa vän med en gång. BM gör undersökning och jag är 4 cm öppen.

Sätter en sak på huvudet på Elsa för att mäta puls å hjärtljud och när detta är färdigt och jag får pencelin är klockan ca 9.45 och jag är 7 cm öppen.

Har mycket ont och hann inte få någon smärtlindring.

11.30 10 cm öppen och i min jornal står det patienten är mycket smärtpåvärkad och uppgiven det är nog de bästa ord man kan sätta på hur jag kände mig då.

Första kraftiga krystvärken kommer 12.30 och har ca 7 sammandragningar på 10 min. så är mycket sliten och trött och har väldigt ont hela tiden.

(hinner tänka att ja nu är de dags å krysta då är det snart klart , så fel ja hade)

Mina kryst värkar kommer så tätt att jag inte hinner samla någon kraft mellan dem jag är helt slut. Minns att jag trodde att de aldrig skulle ta slut att det aldrig skulle sluta göra så ont och ville bara få det att ta slut!

Allt är lite luddigt i slutet då jag var så pass helt slut i kroppen och så trött efter inte ha sovit och förkylning på det hela med.

MEN 14.50 föds världens mest perfekt lilla flicka min Elsa som jag älskar mest på hela jorden hon är fantastisk och var värd var enda sekund av smärta!

Hade inte klarat detta  utan min fantastiska Sambo Pierre som var ett stort stöd under tiden och veta att han fanns vid min sida och höll min hand under hela tiden var guldvärd! Tycker synd om dem som inte har någon att dela den upplevelsen med för det är helt galet va lycka men kände när det var över!

Älskar min familj mer än något annat!

<3

Den bjuder jag på Elsa ca 2 min gammal :)

Slutligen så undrar jag varför jag inte ringde tidigare och åkte in tidigare till förlossningen ,

och varför är de så typiskt mig och inte ha bb väskan färdig packad haha!